måndag 20 december 2010

Karibien Resurser, globalisering och hållbar utveckling

Jag har Karibien somr region och därför valde jag att skriva om just deras resurser och hur globaliseringen har påverkat dem.


De naturresurser som min region är t.ex. olika sorters frukter, kakao mm. På de större öarna t.ex. Kuba och Jamaica så finns det i viss grad mineral tillgångar, såklart finns det såna tillgångar på de andra öarna men de är så obetydliga så de skulle inte ge några vinster alls. Förr i tiden så var sockerröret den viktigaste grödan eftersom den exporterades till Europa. Men eftersom Europa kom på hur man kunde framställe socker från sockerbetan så minskades exporten och därmed inkomsterna. I havet utanför Bahamas och Kuba har man hittat olja som båda länderna tänkte utvinna.

.

Det som nu har tagit rörsockrets betydande roll i nationernas BNP är turismen. Turismen har på senaste tiden blomstrat och lätt till en hög exploatering. Detta på den lokala miljöns bekostnad. För de flesta småländerna som t.ex. St Lucia står turismen för ca 70 av BNP.


Problemet med mitt område är bristen på jordbruks areal. För att få mer areal för att odla på så hugger man ner stora skogsområden och detta leder till jordförstöring. Och i och med jordförstöringen så bidrar det till en mindre produktion av livsmedel i längden. T.ex. Haiti har bara 3 procent skog kvar och Jamaica har bara en tredjedel kvar. I framtiden då olja kanske börjar utvinnas så kommer min region ha mycket makt. Och de behöver dem för att kunna mäta sig med övriga världens supermakter. Men detta är inte hållbart då oljan kommer ta slut. Så min region måste hitta ett annat alternativ än oljan för att ha något att falla tillbaka på när oljan en dag tar slut. Förnybara energikällor är det bästa som t.ex. solljus och vindkraft och till och med vågkraft om den teknologin utvecklas ytterligare. Globalisering har påverkat min region mycket historiskt i och med triangelhandeln över Atlanten men än idag är det en viktig del. Vi i Sverige får t.e.x mycket av våran frukt från Karibien.
Ett bättre sammarbete mellan länderna i min region är ett bra sätt att dela erfarenheter och bygga en bättre hållbar framtid.
// Gösta

torsdag 16 december 2010

"It's a war"

Den 23 oktober 2010 i Ciudad Juarez:
En just fyllda 15-årig pojke firar sin födelsedag med vänner och familj. Plötsligt hörs en bil tvärnita och det dröjer inte länge innan det stormar in beväpnade män in i lokalen, 13 skjuts ihjäl och 15 skadadas. De flesta av offren var gymnasieelever som jag själv är, men den yngsta som dog var bara 13 år.

Jag skulle vilja skriva att det här är en extremt ovanlig händelse, men sanningen säger att de senaste två åren har 8000 människor blivit mördade i staden, som har ungefär lika många invånare som Stockholm.

När den nuvarande mexikanske presidenten Felipe Calderon kom till makten 2006 skulle han göra allt i sin makt för att stoppa det knarkkrig som härjade landet. Om du någonsin tänkt på hur deprimerande boken "Snabba cash" är, hur den visar Sverige som ett samhälle utan kontroll, är det absolut ingenting som kan jämföras med Mexiko.

Det rör sig om så mycket pengar, redan på 1960-talet när efterfrågan på marujiana ökade i USA, blev Mexiko ett betydande land för insmugglingen. Landet ligger perfekt mellan producenterna i Sydamerika och konsumenterna i USA. Det amerikanska utrikesdepartementet beräknar att ca 90 % av all narkotika som förs in i USA kommer in via Mexiko.

Bråken om makten vid gränserna och tullarna sker mellan olika ligor, eller karteller, som man också kan kalla dem. Det finns många och några av de största är Golfkartellen, Sinaloa och los Zetas. Konkurrensen mellan dem har blivit så hård att man helt enkelt döddar dem som inte ingår i sin egen kartell. ”Om du inte är med mig, så är du min fiende” kan man påstå är en levnadsnorm. I många fall kan man också få betalt för att döda personer som ingår i andra karteller och vissa människor försörjer sig till och med på det. Mer än ofta tvingas oskyldiga sätta livet till.

Hur kan det då komma sig att stora delar av den mexikanska befolkningen helt plösligt bestämt sig för att det ”okej” att mörda oskyldiga främlingar?

Landet har alltid haft en stor fattig befolkning och anledningen till att så många gett sig in i ”industrin” är för att det helt enkel är en chans att få ett bättre liv, det finns så mycket mer pengar att tjäna där. Jag antar att många som lätt fastnar där.

Poliserna tjänar så dåligt att de mer än gärna låter sig mutas av diverse karteller, dessutom är många av de här poliserna drogberoende.

Det var just de mutade poliserna -problemet som gjorde att presidenten, Felipe Calderon, trodde att det skulle vara en utmärkt idé att sätta in militären att jobba med våldet och kriminaliteten istället.
De anses mer pålitliga än poliserna.

Så nu finns det alltså ca 40 000 soldater som patrullerar omkring, men ändå forsätter våldet och morden att öka! Hur? Det beror på att ligorna snabbt lärde sig att arbeta runt militären, och nu ligger alla resurser på all den här styrkan, som egentligen är helt onödig, eftersom kartellerna vet hur man undviker dem.

Sedan 2006 har kriget skördat närmare 30 000 offer, jag undrar hur många fler som ska få sätta till sitt liv innan övriga världen inser problemen och rycker in för att hjälpa till att få landet på rätt fas igen.

Källor: